Att förebygga ohälsa

Sverige är ett land med god hälsa, vi lever länge och står oss bra i jämförelse med andra länder. Vi är väldigt intresserade av vår hälsa och fördjupar oss i de senaste dieterna och träningsmetoderna. Men det finns brister och det är ofta bland svagare grupper som inte har lika stor kontroll över sin egen hälsa: barn och äldre.

Den psykiska hälsan hos barn och ungdomar har försämrats, både i reella tal som antalet självmord och i självupplevda symptom som depression och ångest. Varför blir det så? Man har diskuterat kulturella förändringar som att vuxna krav på att vara social, snygg och vältränad flyttats ned i åldrarna och den ökade stressen kring betyg och att hitta jobb och bostad. En faktor som jag själv tänkt på är skiftet i hur vården försöker hjälpa till när tidiga tecken på problem hos barn dyker upp.

Jag gjorde min psykologpraktik på en PBU-mottagning år 2000, den bytte just namn till BUP-mottagning men fungerade fortfarande som en mottagning för samtalsterapi av olika slag. Diagnoser och medicin var ganska marginella inslag och barn och familjer fick snabbt samtalsstöd. Nu när jag pratar med kollegor inom barn- och ungdomspsykiatrin beskriver de att fokus flyttats väldigt mycket åt utredningar och neuropsykiatriska diagnoser (s.k. ”bokstavsdiagnoser”). Det påverkar också skolans första linjes hjälp som blir mer och mer inriktad på diagnostik. Skiftet understöds av politiska beslut och ekonomisk styrning. Pendeln har slagit över: förut var det en brist på fokus på utredningar, idag har det trängt undan terapierna.

Jag tror att det som ligger bakom det här är ekonomismen, att vi värderar oss mer och mer utifrån våra prestationer. Vi blir särskilt oroliga när våra barn misslyckas i skolan eller socialt eftersom vi tänker att de kommer att ha svårt att lyckas i framtiden. Och det här är verkligen viktigt, jag har själv sett hur viktig en diagnos kan vara för att man ska få rätt hjälp. Men ett nedstämt, mobbat eller ängsligt barn har lika stort behov av hjälp. Vi behöver bli lite mindre trendkänsliga och politiken måste styra så att båda delarna får plats.

Elevhälsovården är ett problemområde som tyvärr är lite av ett andrahandsalternativ för många som söker jobb. Den behöver uppvärderas, till exempel genom att skapa större enheter med bättre möjlighet för kompetensutveckling och kollegialt utbyte. Skolans ansvar för barns hälsa behöver stärkas, det är skolpersonalen tillsammans med föräldrarna som ser barnen varje dag. Miljöpartiet har också lyft frågor om en ekologisk och allsidig skolmat och tillgång till bra skolgårdar.

Äldres hälsa har ofta varit uppmärksammat senaste åren. Det är ofta ett problem att ingen har överblick och kan följa upp över tid hur det går för de äldre, det kan vara för stor omsättning av läkare och ingen som tar helhetsansvaret. Liksom på andra vårdområden så behöver vi hitta sätt att belöna kvalitet och inte bara antal besök, till exempel patientnöjdhet. Men det handlar också om stöd att få rätt hjälp, bara det att hitta fram i vården om du har många olika besvär är en mindre djungel. Vårdcoacher är ett försök på området som kan utvidgas. Kanske man kunde tänka sig äldreombud på samma sätt som det finns personliga ombud för personer med psykiska problem? Det behövs personer som tar den anhöriges roll när det kanske inte finns anhöriga tillgängliga. Sen så handlar det också om social isolering där nedskärningarna inom äldreomsorgen bidrar, någon som behöver ses över inom kommunerna.

Vårdcentralerna styrs numera av ”Vårdval Stockholm”, där man belönat snabba besök hos läkare. Vårdcentralen kan få runt 1000 kronor per läkarbesök som kan ta 15 minuter, men ett besök hos kurator eller psykologer som tar 45 minuter får man bara runt 600 kronor för. Tyvärr har många vårdcentraler då avskedat psykosocial behandlingspersonal i en tid när det är något många vill ha!

Miljöpartiet arbetar för ett reformerat Vårdval Stockholm där förebyggande hälsovård får en större plats. Primärvården ska vara första linjens psykiatri och kunna behandla lindrigare psykiska problem. För att den rollen ska klaras av måste mer resurser fokuseras på det, till exempel genom att det ställs ett krav att en viss procent av personalen arbetar med psykosocial behandling. Man behöver diskutera det här med vårdgivarna för att det ska bli något positivt och inte ett påbud uppifrån. Vissa mindre vårdcentraler kan kanske vilja köpa in terapi från privata mottagningar istället för anställa egen personal.

En grön syn på hälsa handlar om att se helheten, vi kan inte bara vänta tills någon blir sjuk utan behöver stärka hälsofaktorer som en bättre kost med mindre tillsatser, närhet till natur och motion, förbättrade relationer och att självkänsla är något som vi har inifrån oss själva och inte bara knutet till vad vi presterar.