Vad kostar oss vinsterna i välfärden?

Modellen att kommun, landsting och stat ska ”leka marknad” har kommit under mer och mer kritik senaste åren och frågar är vad allt det här kostar oss medborgare? För det första, vad är problemet med att ta in marknadsmekanismer i offentliga sektorn? Vinst i ekonomisk teori ses som en kompensation för risktagande. När du investerar i ett privat företag finns en stor osäkerhet i om företaget kommer att kunna få sina intäkter, det vill säga sälja varor eller tjänster i framtiden. Det beror i sin tur på konkurrens med andra företag på marknaden, den internationella konjunkturen, osäkerhet i hur företaget kommer att skötas m.m.

De flesta av de här faktorerna saknas i den offentliga sektorn: intäkterna är nästan uteslutande skattemedel och de förändras väldigt lite år efter år. Det är dessutom så att kommunen, landstinget och staten ju själva styr över hur stora skatteintäkter man vill ta in så här är det ena handen som ger och andra som tar till skillnad från i det privata näringslivet. Risken är extremt låg med andra ord.

Den andra funktionen av vinst är att täcka kapitalkostnader på investerat kapital, alltså om du behöver låna och får ränteomkostnader för ditt kapital eller om det finns en alternativkostnad, det vill säga att du kunde få avkastning på ditt kapital på annat sätt än att investera det i verksamheten. Här existerar visserligen fenomenet också i offentlig verksamhet i och med att man betalar en viss summa för att ta över offentlig verksamhet i vissa fall. LO har därför föreslagit att vinst ska begränsas till att enbart täcka räntekostnader för investerat kapital (statslåneräntan +1%) i en utförlig rapport. Det är min uppfattning att Miljöpartiet kunde använda LO:s utredning som en utgångspunkt för att stoppa oskäliga vinster i välfärden.

Vad ligger bakom de här reformerna? Det är en mix av goda och dåliga avsikter, kan man säga. När man för över en verksamhet från offentlig förvaltning till ett bolag så brukar man motivera det med att det ska ge ökad effektivitet på grund av stordriftsfördelar, att man får in ny slags ledning m.m. Men samtidigt tillkommer ett vinstkrav, antingen från det offentliga självt i de bolag det offentliga äger eller i att det privata bolag som tar över verksamheten i sin tur har ett vinstkrav från sina ägare. T.ex. har Vattenfall av staten under många år genererat en stor vinst som tagits ut i ökade elkostnader för konsumenterna. En slags indirekt beskattning. Akademiska Hus och de bolag som äger kulturverksamhet i kommunerna har även de fått ökade vinstkrav av det offentliga och då drabbar det istället verksamheten genom att höjda hyror tränger ut annan verksamhet, som beskrivs i den här artikeln.

Stockholms läns landsting tog i år ut en vinst på 525 miljoner kronor från eget ägda bolag, inklusive höjda hyror på fastigheter som sjukvården använder och själva driften på sjukvården. Observera att inga vinstkrav är lagda på kollektivtrafiken. I vissa fall har t.om. pengar försvunnit i ytterst tveksamma försäljningar av fastigheter till underpriser. Vart tar pengarna vägen som landstinget tar ut i vinst? Om de skulle gå tillbaks till sjukvården så skulle det ju vara en återinvestering som kommer oss medborgare till del. Det här behöver ses mot bakgrunden av de mycket stora investeringar som landstinget beslutat om, t.ex. har investeringarna ökat från 9,8 miljarder 2009 till 14,5 miljarder per år 2013. Men behöver vi inte större lokaler för sjukvården och nya spår för kollektivtrafiken? Självklart behöver vi det i en växande region, problemet är att vinstuttaget tar från sjukvårdens resurser idag och alltså ytterligare urholkar en redan pressad sjukvård, gör det ännu svårare att justera upp löner i eftersatta yrkesgrupper och så vidare. Sanningen är att vi behöver ett ökat skatteuttag för att finansiera det medborgarna vill ha i både sjukvård och kollektivtrafik och det är en justering i skattesatsen vi behöver, inte att urholka verksamhet med att egentligen hitta på vinster genom att leka marknad.

Sen har vi den största boven som är vinsterna i de privata välfärdsbolagen som uppskattats uppgå till 8,7 miljarder kronor årligen över hela landet. Stockholms läns landsting är det landsting som satt ut mest verksamhet privat av alla i landet och är på det sättet värst drabbat av den här sjukan. Vinsten på insatt kapital i välfärdssektorn är ungefär 15% i snitt enligt SCB, över de kritiserade nivåerna bankerna tar ut och ungefär dubbelt så mycket som privata sektorns snitt på ungefär 8%. Genom att sätta ut offentlig verksamhet på entreprenad och att välja det lägsta budet som är det vanligaste så är tanken att man ska sänka kostnader i all verksamhet. Tyvärr sker det samtidigt med en urholkad kvalitet. Vinstuttagen förvärrar situationen ytterligare, det kostar oss tusentals lärare, sjuksköterskor och läkare. En avgörande anledning till att rösta grönt i nästa års val är att vi vill bilda regering med andra partier som vill vända den här utvecklingen. Årets kongressbeslut i Miljöpartiet där partiets medlemmar röstade för vinstbegränsningar visar vart vi vill att Sverige ska gå och det finns tror jag en bred opinion för det här. Alliansen är på reträtt i frågan men det är deras marknadstänkande som försatt oss i den här situationen och det förtjänar inte fortsatt förtroende.