Vårdkrisen: ”Det fanns ingen plats för pappa”

Vårdkris

I Svenska Dagbladet fanns det förra veckan en väldigt bra artikel där vårdkrisen beskrivs. Pia berättar hur hennes pappa skickades runt mellan avdelningar och tragiskt nog avled utan att ha kommit till rätt vårdavdelning. I artikeln finns också mycket bra fakta om vårdkrisen i Sverige.

Antalet vårdplatser har minskat med ungefär 10% senaste decenniet enligt Sveriges Kommuner och Landsting och nu har vi hamnat i bottenligan internationellt bland jämförbara länder. Vårdkrisen får många konsekvenser: patienter får vänta eller avvisas på akuten, personalen stressas mer och mer och vårdkvaliteten blir lidande. Historier som Pias är något som inte är värdigt ett rikt land som oss, inte när det handlar om fel i systemet som utvecklats över lång tid.

Göran Hägglund kom med ett utspel nyligen om att landstingen borde släppa kontrollen av sjukvården till staten. Kristdemokraterna är det parti som styrt socialdepartementet senaste sju åren och de har knappast tagit några krafttag för att stoppa vårdkrisen. Finansdepartementets behov av att frigöra resurser för skattesänkningar styr regeringens politik helt och hållet. Det man ändå kan säga till Hägglunds fördel är att han sätter fokus på en brist i Sveriges politiska system: sjukvården blir aldrig någon stor valfråga här på samma sätt som ekonomin eller skolan. Hur kommer det sig? I USA har ju sjukvårdsreformer varit centrala debattfrågor på högsta nivå?

Landstingen har den nackdelen att de kommer i skymundan av både riksdags- och kommunalvalen som brukar ha de mest kända politikerna. En väg att gå kunde vara att lägga kommun och landsting som separata val från riksdagen. Eftersom kommunal och landsting båda driver sjukvård på olika nivåer som behöver samarbeta så är det klokt att ha de båda valen ihop.

Ett annat väsentligt problem är finansieringen. Jag skriver på bloggen under rubriken somatisk sjukvård hur vi halkat efter andra länder i hur vi prioriterar sjukvården. Landstingens undanskymda ställning tror jag gjort att man inte kunnat hävda sig gentemot andra behov i samhället. Jag tror att frågan om att sjukvården ska över till staten är fel fokus, däremot behöver vi hitta en mer robust finansiering och där kan statsbidragen behöva ses över.

Vi som är politiskt aktiva i sjukvårdsfrågor behöver kämpa mer för att lyfta sjukvården som en central fråga. Alliansens skattesänkarpolitik är destruktiv och urholkar vår sjukvård. På sikt tror jag det skulle vara bra att lyfta fram vilka pengar som går till sjukvården genom att det ska stå på skattsedeln, ungefär som vi gör idag med den allmänna pensionsavgiften. Folk är tror jag villiga att betala om de vet att man hjälper dem som verkligen behöver det. Idag kan vi se till att bemöta vårdkrisen med satsningar på att förstärka sjukvården. Sverige förtjänar en bättre sjukvård!

Läs mer om Miljöpartiets politik i landstinget här.

Annonser